Christina är Healer, yogalärare, beteendevetare och friskvårdscoach sedan 26 år. Christinas unika talang är att väcka upp människor så att de kan leva ett kärleks- och tillitsfullt liv.

Resan till Peru / Bolivia 17–29/4  2025

Kände kallet så fort jag läste Christina Grossis inlägg på Youtube om en resa till Peru/Bolivia. Anmälde mig omgående och öppnade upp för full tillit till att jag skulle kunna manifestera in pengarna. En resa i sig bara det. Förberedelser, tips, råd och ev frågor lades ut i FB-gruppen. Flygen bokade vi själva. Resten ordnades av arrangören. En lagom stor grupp på elva personer inkl. Christina och guiden Camilla som ordnade med det mesta praktiska förutom att agera tolk.

Landade i Lima och fortsatte med inrikesflyg direkt till Cusco där jag blev hämtad till hotellet. Kände av höga höjden ganska omgående med lätt huvudvärk och illamående. Räckte med cocate i omgångar för att råda bot på obehaget.

Transport till Ollantaytambo kommande morgon. Tåg därifrån till el Tambo, där vi stannade ett par nätter. Det är platsen varifrån bussarna till Macchu Picchu går. Mäktig stigning uppåt med alla bergstoppar och regnskogsträd att beskåda. Första besöket gick vi runt området och såg Macchu Picchu på håll. Häftigt med bergen runt om och det kändes som de beskyddade den heliga platsen. Såg stora ståtliga änglatrumpeter och en mängd olika orkidéer. En orkidée kallades gråterskan. Flickan fick inte sin älskade och sörjde sig till döds. Då tyckte Moder jord, Pachamama synd om henne och så fick hon en vacker orangeröd orkidé uppkallad efter sig.

Nästa dag var vi inne på själva området. Kändes rätt att ta av mig skorna innan jag steg in genom ingången och vandra barfota. Högtidlig känsla att äntligen vara här. Betrakta och känna in energierna. Beundra hur perfekt stenblocken passar in i varandra. Hur gick det till? Vilken koll de hade på astronomi och astrologi. Hur mkt är det inte som dolts för oss, men som vi nu börjar minnas. Plockade med mig ett par stenar från längre ner i dalen. Säker på att Macchu Picchuenergierna även finns i dem.

Nästa stopp blev på en annan vacker plats. Lite kyligare där med vackra vyer och kunde urskilja de typiska platåodlingarna längre bort. Ett community där vi erbjöds att delta på en Temazcal, svetthydda. Jag uppskattade den reningen. Blev lite yr efteråt, men kändes ändå lugnt. Meningen att vi skulle bo där, men merparten av deltagarna tyckte att det var för spartanskt och även blev fel energimässigt. Innan förflyttning till ett närliggande hotell, lånade vi ett rum och hade en väldigt fin ceremoni för att hedra moder jord. Sebastian kom med sin vän som härstammar från ursprungsbefolkningen, en queroindian, ättling till inkafolket. Vi fick presentpåsar till Moder jord som skulle lämnas fram i en viss ordning. De innehöll allt ifrån socker, godis, majs till färgglatt pynt. Steg för steg skapades en tårta med stor precision. Den blev så fin. Vi försåg oss med cocablad under ceremonin vari vi blåste in det vi ville bli av med och därefter det som vi vill ha in i våra liv.

Nästa morgon busstur till Cusco och dags för nästa äventyr. Flyg till La Paz, Bolivia. När vi flög över Titicacasjön kom det tårar. Världens högst belägna stad fylld av liv och rörelse, kaos fast ändå en känsla av ordning. Hundarna sprang lösa utan problem. Ledningarna såg ut som kråkbon. Mitt emellan gamla byggnader hade man klämt in ett lyxigt hotell. Försäljare utspridda överallt som sålde grönsaker, blommor och typiska turistsaker. Kvinnorna bar sina extra breda kjolar, bar ofta hatt och hade sina saker på ryggen insvepta som i ett stort lakan i färgglada färger. Vi bodde på ett fint hotell nära till shoppinggatorna. Café del Mundo blev populärt. En svensk kvinna som rest världen runt, förälskar sig i La Paz, startar sin verksamhet och har nu bott där i femton år. Besökte häxmarknaden med allehanda örter, Palo Santo, ljus, kristaller och så var det de där lamafostren. Kollektivtrafiken hade de löst smart med hjälp av linbanor. Passade på att unna mig en massage oxå.

Tiwanaku låg där ute i ingenstans nån timme från La Paz. Ett ganska stort område med den typiskt röda sanden. Jag hittade en sten med ett T i, t som i tillit. Stora monoliter, ansikten på stenarna, portar som portalöppningar, solporten. Vilade ett lugn över platsen, som att uppleva nollpunktsenergin. Ljudade och gick runt en av de största monoliterna. Tyckte om guidens energi. Han ville verkligen berätta och gjorde det med entusiasm och han var ättling till befolkningen som levt där. Han ritade i sanden och berättade om det andinska korset, Chakana. Ser ut som ett vanligt kors fast du placerar en kvadrat i det och gör ett hål i mitten. Hålet i mitten representerar kosmos. Riktningarna väderstrecken och så har varje väderstreck ett kraftdjur. Solen och månen finns oxå representerade, tror jag. Köpte iaf ett flertal korssmycken med både djur, solar och månar på. Guiden pratade oxå om balansen mellan det maskulina och feminina. Köpte souvenirer som föreställde monoliter. Blev först besviken, men skrattade sen när jag öppnade resväskan väl hemma. Den maskulina hade tappat huvudet och den feminina fötterna.

Copacabana var nästa plats att stanna till på. Fick ta färjan en kortare sträcka efter vägen. Bussen på en egen och passagerna lotsades över med båt. Mätte höjder på runt 4 200 m, såg frosten ligga kvar på sina ställen. Fram med de varmare kläderna. Passade på att möta både soluppgång och solnedgång på en och samma dag genom att vandra upp till del Calvario på 3 990 m höjd. Det var mäktigt. Nu fokus Titicacasjön och dess energier. Besökte månön med sina ljungfrutempel och vackra utsikt över sjön. Därefter solön med två stopp. Första ungdomens källa, ett antal trappsteg upp, men det var det värt. Ärligt det godaste vatten jag druckit. Klart jag tog med mig hem. Fanns statyer på den första inkan som steg upp ur Titicacasjön och hans fru. Andra stoppet var solöns tempel. På kvällen var några med i en meditation med inriktning på solskivan i Titicacasjön. Fint.

Dags att lämna Bolivia och vi gick över gränsen tillbaka till Peru. På något sätt en lättare känsla på Perusidan. Några egendomliga bergsformationer började dyka upp efter en stunds åkande. Jag kände av någonting då såsom vid ett flertal andra tillfällen inför de olika besöksmålen. Dags för nästa stopp, Amaru Muru. När vi kom fram satt en kvinna med stämgafflar fokuserandes på porten i berget. Fick känslan av en portal till andra världar. En rund punkt formad inuti porten oxå. Passade på att ladda våra kristaller. Klart jag plockade med en sten från platsen. Fick en ingivelse att jag skulle ta mig över till andra sidan fältet för att se platsen ur ett annat perspektiv. Kopplade ihop mig med porten därifrån. Hittade en naturligt formad nia på en sten och brast i gråt. 2025 är nians år. En annan deltagare hade lagt ett mynt på naturaltaret med årtalet 1881, så tre nior. Beskådade växten quinoa och köpte bröd därav av en gammal kvinna. Tyckte hon var vacker.

Intressant allt man sett ifrån bussfönstret under resan. Alla byar, människor, växter, städer, berg, snöklädda toppar, vattendrag, djur. Kanske inte det trevligaste att se stekta marsvin på spett, men det hör ju till deras kultur.

Flyg från Cusco till Lima. Sicken tur att Camilla hjälpte mig, då min väska var tyngre än rekommenderat. Vilken dryg bilresa till hotellet. Tillbaka till den västerländska livsstilen, jagandet. Klibbvärme. Inte kontigt, då Lima ligger på havsnivå. Besökte två kraftplatser de sista dagarna. Pachacamac, ett stort område att vandra runt i i värmen. Jajamän, här fanns både jungfrutempel och soltempel. Kände att jag skulle gå runt soltemplet medsols.

Sen Caral. En bit att åka, men det var det värt. Insvept i odlingslandskapet ligger resterna efter amerikas äldsta befolkning, 5 000 år gammalt. Här levde folk i fred. Den här guiden tyckte jag oxå om. Han lät oss meditera runt soluret. Lyssna efter om ni får något budskap sa Christina. Jag hörde: “du är älskad”. En stund senare hittade jag min hjärtformade sten. Bingo!

Såg bilder på vassbåtar på informationstavlan. Kom att tänka på Kon-Tiki och bokserien om Maia Aela som Jennyli Gustafsson kanaliserat. Läser den nu, två månader efter jag kom hem. Den knyter på något sätt ihop min resa, gör den mer komplett. Iaf står det i första boken om att göra sin egen Kon-Tikiresa.

Uppskattade ännu en meditation med Christina på hotellet en utav kvällarna.

Sista timmarna i Lima hann jag med shopping såklart, underbar glass (särskilt chokladen), ett dopp i havet efter en joggingtur och avslutade med en tjusig rätt med potatis och skaldjur.

Jag är så nöjd och tacksam över resan. Inga större missöden. Missade tåget, men då var det bara att ta nästa, vi bytte hotell, många timmar i buss ibland. Camilla hade förberett väl med alla biljetter, sånt som behöver bokas god tid i förväg. En del måltider ingick i resan andra bekostade vi själva. Överlag bra boende och frukost. Älskade de färskpressade juicerna. Ananas, papaya. Köpte avocado och mango, maracuya. Mkt kyckling, men det var gott.

Bra energi bland deltagarna, trots höga höjden och lite krasslighet däremellan. Det var bara utrensningar. Själv hade jag krångel med uppkopplingen på tfn. Gjorde inte så mkt, men lärt mig inför nästa resa. Känns som om jag kommer att åka med Christina igen. Det är bara att invänta kallet.

Tufft var det när jag kom hem. Blev så märkbart med skillnaden i energin. Känns som det vilar en grå filt över landet lagom och ordet deprimerad dök upp i huvudet. Tagit tid att acceptera och landa. Kanske inte gjort det helt än?

Har tankar på att lära mig spanska och besöka Sydamerika igen. Klart jag vill vara i energier som stöttar livsglädjen!

Maria Bäcklund 9/7  2025